Hemsida, ljuva hemsida: /Om infantilism på Nätet/

Abstract

Även om jag är en hård kritiker av IT (som jag ibland uttyder informationstyranni) har jag respekt för Internet. En enkel definition eller metafor för Nätet kan jag inte hitta. Den är på en och samma gång torgmarknad, skyltfönster, klotterplank, bibliotek, debattforum, telegraf, och porrtidning. Här hittar man djurvänner, hackers, pensionärer, gravt handikappade, fantasyfantaster, gravskändare, med mera. Strange bedfellows -- dock med en dos exhibitionism som gemensam nämnare. För egen del använder jag Internet främst som propagandamaskin, en förlängning av det klassiska flygbladet. Jag är en gammaldags pamflettist med modern utrustning. Internet växer rasande snabbt. Har ni hört den frasen förr? Allegro furioso heter det på musikspråk. Den finaste snabbheten är tydligen den rasande, för lagom snabbhet är inte attraktivt ens i lagomlandet Sverige. Den klassiska bilden för rasande snabb tillväxt är annars cancer, efterlängtad av ingen. Tänk så motsatt syn man kan ha på olika sorters tillväxt. Det finns något obalanserat, rentav patologiskt i Internets tillväxttakt. När något växer måste något annat krympa. För det är inte så att vi både RINGER mera och UMGÅS mera, skriver mera e-mail OCH riktiga brev. Digital kommunikation (alltid lönsam för någon) står i motsatsförhållande till "akustiskt" umgänge (en förlustpost för Telia). Under en Norgevistelse hittar jag ett gratisvykort med följande text: "Detta er det siste kortet du får :-( Heretter blir det e-post fra meg." In med det nya, ut med det gamla.