Kulturens digitalisering eller det virtuella som verklighetens spegel : Recension av Kulturens digitale felt - essays om informationsteknologiens betydning (Red: Terje Rasmussen, Morten Søby)
Abstract
I samband med ett besök på utställningen "Electra '96 - Project for electronic medias" i Oslo våren 1996 införskaffades "Kulturens digitale felt - essays om informationsteknologiens betydning". Boken som redigerats av Terje Rasmussen och Morten Søby är den andra upplagan, utkommen 1996 (den första kom 1993) på Aventura Forlag A/S. Tolv författare, från Norge och andra delar av världen, ges möjligheter att diskutera kulturens och mediernas tilltagande digitalisering och dess konsekvenser för vår syn på världen. Redaktörerna vill rikta "søkelyset mot informasjonsteknologiens sociale och kulturelle betydning". Boken kan läsas som en introduktion till ämnet. Varje inlägg är försett med utförliga referenser, med goda möjligheter till fördjupning i olika delfrågor och aspekter. Samtliga artiklar utom en är specialskrivna för denna samling.
Grundtanken i förordet och i många av inläggen är att "kulturen digitaliseras samtidigt som informasjonsteknologien griper stadig dypere inn i kulturelle och private forhold. Ved att kultur och teknologi tar hverandre i bruk, overskrider begge sine tidligare skanser". Redaktörerna hävdar tillsammans med flera författare att den medieförmedlade verkligheten i allt större grad blir en metaverklighet, som känns "verkligare enn verkligheten". En annan tanke är att vi skapar verktyg som blir så stora och komplexa att de förändrar vår världsbild, att de därmed riktas mot oss själva. Den enskilda människan blir oftare konsument än producent och tvingas agera på systemens villkor.
Flera inlägg utgår från visioner om intelligenta datorer, bildtelefoner och annat som i olika sammanhang fått symbolisera utveckling, framgång och framtid. Jean Baudrillard, däremot, menar att när människan tänker ut eller fantiserar om intelligenta maskiner så bottnar det i en bristande tro på den egna intelligensen. Han jämför industrisamhällets maskiner med dagens datorer och system. I det förra fallet var det ingen tvekan om gränsen mellan människa och maskin. Baudrillard hävdar att det farliga med det genomdigitaliserade samhället ligger i att människan i allt större utsträckning tvingas leva i symbios med maskinen. Vilket i förlängningen skapar en fysiskt och psykiskt förkrympt människa, som i likhet med dem som levde i Platons grotta tror att verkligheten är skuggorna på väggen. Friheten som ligger i kommunikationsmöjligheterna skall, om man får tro Baudrillard, ställas mot hur man kan svara på frågan om jag är maskin eller människa.
Grundtanken i förordet och i många av inläggen är att "kulturen digitaliseras samtidigt som informasjonsteknologien griper stadig dypere inn i kulturelle och private forhold. Ved att kultur och teknologi tar hverandre i bruk, overskrider begge sine tidligare skanser". Redaktörerna hävdar tillsammans med flera författare att den medieförmedlade verkligheten i allt större grad blir en metaverklighet, som känns "verkligare enn verkligheten". En annan tanke är att vi skapar verktyg som blir så stora och komplexa att de förändrar vår världsbild, att de därmed riktas mot oss själva. Den enskilda människan blir oftare konsument än producent och tvingas agera på systemens villkor.
Flera inlägg utgår från visioner om intelligenta datorer, bildtelefoner och annat som i olika sammanhang fått symbolisera utveckling, framgång och framtid. Jean Baudrillard, däremot, menar att när människan tänker ut eller fantiserar om intelligenta maskiner så bottnar det i en bristande tro på den egna intelligensen. Han jämför industrisamhällets maskiner med dagens datorer och system. I det förra fallet var det ingen tvekan om gränsen mellan människa och maskin. Baudrillard hävdar att det farliga med det genomdigitaliserade samhället ligger i att människan i allt större utsträckning tvingas leva i symbios med maskinen. Vilket i förlängningen skapar en fysiskt och psykiskt förkrympt människa, som i likhet med dem som levde i Platons grotta tror att verkligheten är skuggorna på väggen. Friheten som ligger i kommunikationsmöjligheterna skall, om man får tro Baudrillard, ställas mot hur man kan svara på frågan om jag är maskin eller människa.
Full Text:
PDF